Döda mig
Jag är trött, och inte trött som att jag inte har sovit bra eller något utan
trött på allt jävla skit, på livet t.ex och minnena som jagar mig
jag är hela tiden spänd och väntar på att något ska hända, minnena jagar mig och mitt gamla rum väcker gamla minnen och kommer ihåg dom mer och tydligare
rädda mig tänker jag, men vem?
morsan? aldrig att hon hade kört i 4 timmar bara för att hennes dotter sitter där med ångesten som bubblar i sig och köttsårbilder i huvudet, hon förstår inte mina hjärnspöken eller hur hon ska hantera det när jag vill skada mig själv
låste in mig själv i toaletten ett tag och hon fattade vad jag gjorde "du kommer aldrig i hela ditt liv se en hund om du gör det igen"
vilket jag tycker är fel plus kommer ändå att skära mig...
RÄDDA MIG,RÄDDA MIG VILL SOVA TILLS VI SKA ÅKA, GE MIG ETT NORMALT LIV SNÄLLA
vill skrika ut att någon ska hjälpa mig
vill skrika ut att någon ska döda mig
men vem kommer att göra det?
har inte ens min jävla krans nummer i min telefon utan i min gamla som är hemma... FUUUCCK
känner mig jätte sliten och vill bara ge upp... det är jätte jobbigt att kämpa
vad kämpar jag för ens?
Minnena kan du tyvärr inte radera.
Du kan "bara" bearbeta dessa.
Försök, lilla rara du, att hålla emot att skada dig.
Den väntande terapin DBT, kommer att hjälpa dig.
Vet att tålamodet ligger långt ifrån dig och att det är svårt att orka vänta. Din mamma säger så till dig, för hon blir rädd. Hon vill inte att du ska göra dig illa. Fast i dina öron låter det som att hon hotar dig. Men hon säger så för hon älskar dig och vill ditt bästa. Hon har säkert svårt för att finna dom rätta orden som kan lägga sig som bomull runt ditt smärtsamma hjärta.