Äcklig
Jag mår illa, inte av att jag har sett något äckligt eller så, men av mig själv
igår var jag och min mor och åt hos hennes vännina som vi har kännt i flera år, åt ris med russin och nötter som har badat i äckel olja, lamm och potatis med smör på och morötter(ryser) och läsk som dricka och sallad,
jag försökte verkligen att lägga mycket sallad och morötter på min tallrik efter som att jag vet att hon lägger upp skit mycket mat till mig annars, meen neeeeeeeeeeeejjjjj!!! hon ska lägga upp mat till mig för 3 personer känns det som!
och inte bara det! hon försöker få mig att äta munkar, såna "fingrar" med choklad på och massa med chips
känns som att hon försöker tvinga i mig mat
kände hur ångesten bubblade och hur äcklig och oren man känner sig så går in till toaletten och sätter på kranen, två fingrar i halsen men känner mig fortfarande äcklig och oren
jag har svårt att säga nej till henne som fan, men sista gången jag äter där... förra veckan så bjöd hon oss på pizza men ville inte för jag känner mig äcklig och oren av pizza, nästa dag så ville hon bjuda oss på pizza och efter allt tjat från morsan så gick jag dit... så ska hon lägga upp en hel pizza till mig när jag bara klarar av att äta 1-3 bitar annars får man matkoma men jag åt bara 2 bitar så det är bra
nu sitter man här och känner sig som världens äckligaste person, så jävla oren just nu
spydde upp skiten men känner mig fortfarande äcklig och oren

åt man mer än 500 kcal fick man ångest, hetsåt och skydde upp skiten
blev mindre och mindre, kläderna blev tjockare och man hade verkligen IINNNGGGEEEENN lust till något, att bara gå till affären för att handla cigg gjorde mig så trött att man la sig i sängen och vila och sov hela dagarna
inte bara det, man frös verkligen hela tiden
väga allt man åt, hade förfan deceliter mått till t.ex chokladmjölk det är verkligen inte värt det folket, ni är finare än vad ni tror och om ni känner att ni vill gå ner så gör det på ett nyttigt sätt istället
jag har fortfarande problem med att äta skräpmat menmen... vet att dom flesta som har/haft såna problem vet hur jobbigt det känns att känna sig "äcklig" och "oren".
har inte lagt upp något på bloggen i någon vecka eftersom att jag har haft mycket i skolan och sen har man varit väldigt seg i kroppen och i huvudet, menmen! tror nog att jag kommer att bli mer aktiv här eftersom att det hjälper verkligen att bara få ut det med skrivandet även fast mina texter på bloggen kan va lite jobbiga att läsa men hoppas att ni som följare kan ändå ignonera det haha, men det är för att jag skolka så mycket under grundskolan men nu vet ni varför!
hoppas att det är bra med er där ute och massa med styrke kramar till er som kämpar!
Ignorera? Näeh du, det gör icke jag! Glöm det!
Att du har det jobbigt och att du skriver av dig på DIN blogg, får du göra. Sen om folk vill eller inte orkar läsa det är ju en annan sak. Det är ju sånt man får ta som bloggare. Detta är din lilla ventil och den ska du använda, det är mitt goda råd. Vi som följer din blogg, vi som bryr oss om dig och lämnar kommentarer till dina inlägg kan oftast ge större stöd än vad man tror.
Apropå mat!
När jag var i 15, 16-års åldern drabbades jag av anorexia och jag gick ner 12 kg på en månad. Min mamma var ett bra stöd, fastän hon saknade kunskap. Mina så kallade ätstörningar släppte väl nån gång i 30-års åldern...
Numera äter jag sunt och jag äter när jag endast är hungrig, inget småätande. Chips och feta pommes är inte min meny. Äter jag pizza blir det en halv, för sen är jag propp mätt.
Du gör bäst i att våga sätta gränser när du blir bjuden på mat. Inte ska väl andra lägga upp din mat på din tallrik? Den där personen beter sig mot dig som om du var tre år gammal. Nej, du är stor nog att lägga upp din egen mat. Försök prata med din mamma nästa gång ni blir bortbjudna, vad du känner och att du tycker det är jobbigt. Hon kan kanske stötta dig, när du t.ex säger att du själv vill lägga upp maten.
Önskar dig allt gott, lilla rara du!
Vill så gärna stötta dig, för jag förstår dig och jag ser mellan dina skrivna rader att där finns ditt hopp!