solus.blogg.se

 

 

Lyssnat om och om igen på denna mysiga låten, in flames är ett band jag aldrig kan tröttna på! har lyssnat på dom i fllleerrraa år nu och vill dela med mig denna till er som tycker om lite rockig musik ;)

 

svårt att somna, tänker för mycket som vanligt, ska till ju till Skåne på morgonen men vill inte och nu känner man sig lite tvingad för morsan hotar med att inte köpa en valp om man inte åker... tycker att det är tråkigt att hon inte vill förstå att jag inte klarar av det nu, jag behöver tid för att läka även fast det kan ta år...

slutar alltid med ett jäkla återfall och dissociation när jag måste va i mitt gamla rum men försöker att sova över hos min äldsta bror

kommer jag att klara av detta?

har jag den orken?

har jag den orken att försöka kämpa att inte skada mig själv när jag är där?

kommer farsan att göra något eller säga något elakt mot mig eller mor?

kommer vi att hitta en seriös och bra uppföddare?

kommer det bli massa med bråk? för det oftas problem när vi åker dit

 

fick reda på för 1 månad sen eller så att min lillebror som bodde hos min äldsta bror har flyttat till min farsa igen vilket gör mig orolig för min nästäldsta bror brukar sälja knark hos farsan

min lillebror har till och med sålt droger vilket jag tycker är sjukt fel, att gubbjävlen inte ens gör något... hur kunde han acceptera att storebror sålde knark hemma? att han hade knark hemma och att han inte gjorde något när folk man inte ens kände kom hem till oss och och kom in för att köpa knark?

hur kunde han gömma storebrors pistol eller hans pengar? hur kan han inte skämmas och säga nej, att detta är fel???

det är inte kul att leva bland missbrukare, den personen man var väldigt nära som liten (min farbror) var alkis, han kunde ringa mig klockan 4 på morgonen när han var full, det sårade mig alltid och nu har man ingen kontakt med honom vilket är bäst eftersom att han är inte friskt och har ställt till mycket med problem till morsan

en gång så knackade det på dörren och inte vilka som helst det var polisen, ena polismannen ville prata själv med mig så vi gick in i mitt rum, han frågade om något hade hänt med min mun, var lite förvirrad och frågade vad han menade? han sa något i stil med "din farbror ..... ringde och berättade att din mamma har slagit dig på munnen så att du har tappat någon tand"

började skratta, tyckte att det var lite roligt och än idag kan jag och mamma sitta och skratta över det, detta var dock 4 år sen men kommer ihåg det som igår!

detta kanske inte är så allvarligt men han har försökt slå henne och jagat henne med, det var min farbror som sa att min mamma var otrogen detta var den tiden hon blev knivhuggen utav far

kommer fortfarande ihåg den dagen även fast jag var  5

 

det är ett väldigt jobbigt minne och tycker att dom som säger "du måste gå vidare" inte förstår hur hemskt det var för mig som väldigt liten att gå igenom detta, jag kommer ihåg det mesta som hände, vet att hon hade varit på en påskfest den dagen, hon var så fin kommer jag ihåg, med sin kjol och svarta kavaj och sitt svarta lockliga hår som jag tyckte var väldigt läskigt som liten, iallafall på kvällen haha

som liten hade jag sömnproblem, kunde sitta uppe och tänka för mig själv "är jag den enda personen i världen som är uppe?" (var väldigt liten)  och va rädd för morsans hår, det såg väldigt läskigt ut i mörkret och ville bara gömma mig under täcket och inte kolla på det, låg och hållde på med mitt gosedjur som var en fågel, låtsades att det var en riktig fågel och att jag hade en fågel som ett husedjur

och alla roliga saker man gjorde som liten, tack och lov att jag hade en bra fantasi som liten

 

och det här med "du måste du vidare" det är väldigt lätt för folk att säga så till en men tror inte riktigt att alla förstår hur hemskt det var för mig eller hur hemskt det är för andra att se sin egna mor bli knivhuggen framför en

man kan inte säga åt en person som förlorade sin hund eller sin mamma/pappa i cancer och efter en vecka "du måste gå vidare"

det är svårare än vad man tror, det krävs SÅÅÅÅ mycket energi och så många år för att kunna  läka dom flesta såren men vem säger att bara för att det hände för 10 år sen eller 50 att det inte kommer att lämna ärr för resten av ens liv?

detta med knivhuggningen har påverkat min tillit till män och sex, även fast man har sex med någon kan man ändå sitta med världens äckelkänsla som att jag inte äger min kropp, gråtattacker,ångest piller och rakblad och alkohol jag minns inte sist jag njöt av sex för att vara ärlig, mitt ex hade nog kännt sig extremt omanlig nu men jag njöt inte ens när vi hade sex för att vara ärlig... så svårt har jag för sex

har kännt mig tvingad till att ha sex flera gånger under vårt förhållande, fick hela tiden höra tjat om att vi hade för lite sex, ljög för han varenda jävla gång han var i mig "det var skönt"  låtsades stöna hela jävla tiden och ville bara att det skulle ta slut, hade tur iaf, han kunde kanske bara ha sex i 15 min sedan kom han

minns inte ens om någon man har fått mig att komma för att vara ärlig

 

detta var ett väldigt öppet inlägg, jag är ganska ärlig här, har inte berättat för någon om mitt problem med sex, håller mitt sex liv för mig själv, iallafall i verkligheten

här känner ingen mig och har snälla följare som alltid skriver fina ord som alltid värmer mitt hjärta och tack för det, ni är alla fina speciellt Ann-Ki och Avius som alltid är så fina mot mig och får mig att känna mig mindre ensam

det finns säkert några som läser min blogg för att dom känner sig ensama med sitt mående och har ingen att gå till, men det är bara att skicka ett mail eller kommentar och jag försöker svarar så snabbt jag kan

jag bryr mig om folk som mår dåligt för jag förstår eran kamp och ni förstår min och hur svårt det är speciellt när man har ingen att gå till, men lilla solus finns!