Mår inget bra....

Jag tänker precis likadant, det är fruktansvärt jobbigt. Man vill så mycket men man hålls tillbaka för att man alltid är rädd för något. Rädd för att bli sårad, utskrattad, uttittad. Man vågar aldrig ta kontakt med människor och få vänner för att hjärnan säger att man inte är värd dem. Det är tragiskt.
Du är absolut ingenting av det dina hjärnspöken säger till dig. Jag hoppas verkligen att du kan hitta någon eller några underbara vänner en dag som älskar dig och som du kan ha jätteroligt med och slippa må dåligt när du träffar dem. Det vore så himla fint.
Förstår hur du menar! :(
Ja det har hänt då och då att jag fått dubbeltider, de vill att man "passar på" när man ändå är där, brukar de säga till mig. Det kan vara väldigt jobbigt att sitta i två samtal i rad men i och med att det är så sällan så gör det inte så mycket. Hoppas det går bra imorgon! :)
sv: tack för att du läser min blogg. Jag har inte kollat in din blogg tidigare men skall lägga till den på bloglovin nu, hoppas du har det bra. säg till om du behöver någon att prata med och bolla tankar
Det är lätt att känna sig lurad av hjärnspökena, för i verkligheten finns det alltid någon som vill lyssna. Men när man mår dåligt är det svårt att föreställa sig att någon ska tycka om en och det är ännu svårare att ta kontakt och bli vän med någon som man hoppas ska kunna vara ens vän.