solus.blogg.se solus.blogg.se - Starka självmords tankar

Starka självmords tankar

 
Jag orkar inte, jag är trött! jag lever för ingeting. nästan varjedag är en kamp och nu orkar jag inte
vill bara skära mig och ta massa med piller och få slut på detta. så jävla trött
 
vad lever jag för ens? vad är det jag kämpar för?!? 
 
har legat i sängen hela dagen, har ingen lust att få i mig något, bara ätit en fralla med ost samt te, detta gör en så trött i både kroppen och i huvudet, orkar inte ens röka. vill bara ligga i sängen och lyssna på musik och önska att jag var stark nog för att göra det
hoppas att jag kan somna snart så att jag inte måste lida
 
 
Kategorier: Självskadebeteende
Taggar: Depression, Självmord, Starka självmordstankar;

Kommentarer:

1 Avius:

Din fråga där: "Vad är det jag kämpar för?" är en bra fråga som du inte just nu har några svar på. Jag antar det jag försöker säga är att man måste leva för att få veta svaret, ungefär som när vissa undrar vad meningen med livet är, det vet man egentligen först när man levt hela sitt liv.
Det är mörkt för dig, du är ensam och du plågas. Livet är svårt och du har mycket som gör ont. Förhoppningsvis kan du få hjälp att må bättre, men terapi tar tid och det är det man får försöka tänka på trots att man bara vill kasta ut terapin genom fönstret ifrån högsta våningen för när man mår så dåligt att man bara vill dö för att slippa allt, så har man inte den tiden terpain kräver. Man måste tvinga sig till det. Det finns aldrig några garantier för någonting i denna värld, man kan aldrig lova något för det går inte att vara säker på att det är sant. Man kan inte garantera att någon kommer bli frisk och må bra men man kan hoppas och man måste alltid hoppas.
Fina du, andas, glöm inte att andas. Varje dag, andas in och andas ut. När allt känns såhär hopplöst och du bara vill bort ifrån livets hårda värld så försök tänka att om du lyckas må bättre en dag, eller om du lyckas må jättebra (vilket jag hoppas) så kommer du förhoppningsvis aldrig mer se självmord som ett alternativ. Du ska inte behöva dö för att du mår dåligt, det är inte rätt.

Jag vet att mina ord rinner av som vatten för när man är nere på botten och bara har Döden i tankarna så bryr man sig inte om att höra eller tänka på annat. Men jag ville bara säga det att jag hoppas, för DIN skull, att du lever. För tänk om du faktiskt mår bättre sen, oavsett när du når dit. "Man måste leva på hoppet" säger dem. Och kanske är hoppet det enda man har att leva på överhuvudtaget när man inget annat har.
♥♥♥

Svar: Tack fina, var faktiskt lite chockad över att folk faktiskt fattade min kamp igenom mina skrivna ord på bloggen och det fick mig att känna mig mindre ensam på något sätt. att folk faktiskt bryr sig om en och inte ser mig som "hon dära sjuka och trasiga" folk blir rädda för mig när dom ser mina trasiga sidor och ser bara min trasighet och inte min snällhet t.ex men här t.ex du och Ann-Ki ser inte bara att jag är "hon dära sjuka och trasiga" och dina ord rinner inte av som vatten, även fast jag är nere på botten så blir jag ändå rörd av dina fina ord och Ann-Ki's C:
jag kämpar det gör jag verkligen, med allt jag har.
vet att du inte heller har det lätt med men hoppas att du någon gång blir lycklig och får världens mysigaste lägenhet där det aldrig är för kallt eller för varmt, en mysig lägenhet som luktar gott av doftljus och världens gosigaste filtar som håller dina fötter varma om kvällarna :3
hoppas att det är bättre med dig fina och tack igen <3 kram!
Lilla Solus

2 Ann-Ki:

När jag var ung vuxen och frågade min pappa, vad är meningen med livet? Svarade han: Livets mening är "att" uppleva! Jag frågade vidare och undrade varför man ska uppleva så mycket smärta i livet. Han svarade: Det är inte "vad" du upplever som är meningen, utan att du upplever. Ett liv utan händelser och känslor är inget lärorikt liv.

När man sitter där nere i sitt svarta, djupa mörka hål är det svårt att förstå att det finns någon mening. Men genom smärtan får du till slut kunskapen att hitta vägen ut. Du kanske inte klarar det på egen hand. Jag har tidigare skrivit till dig att DBT-terapi skulle hjälpa dig att få hjälp och stöd med att ta dig ur sina mörka tankar om självskada och självmordstankar. Just nu sitter du och väntar på att saker och ting ska hända, att det ska börja rulla igång med att få hjälp. Tyvärr så tar sådant här tid och det är fruktansvärt tålamodsprövande för en.

I denna stund när det känns som jobbigast, är det bra att du skriver av dig och vi som följer dig och dina skrivna ord, finns här för dig och vi försöker stötta dig med våra kommentarer. Kanske du finner lite styrka och det där lilla är minst lika viktigt och det är alltid en början till att ge sig själv chansen till att känna hoppet om en ljusare framtid.

Jag vet att du har det svårt och hur du kämpar med varje andetag du skippar efter. Men det är så som Avius skriver, andas, ta djupa andetag och sucka ut dom. Automatiskt visar du din spända kropp till försöket att slappna av. När min dotter mådde som sämst hade vi många sådana övningar tillsammans och det hjälpte henne. Inte fullt ut alltid. Men än en gång, bättre med lite, än ingenting alls.

Försök håll ut, vet att du uppskattar våra kommentarer och tar dom till dig. Men försök att tänka på våra stödjande ord när ångesten slår till.

Kram till dig, lilla rara Solus!

Svar: Tack fina <3 tyvärr så finns det såna dagar då man ligger i sängen med en deppig låt på repeat och man vill bara somna och aldrig vakna. vet inte hur eller vad jag ska göra då för att vara ärlig. t.ex morsan märker ju hur dåligt man m¨år när man ligger i sin säng hela dagen och då brukar hon försöka gnälla på mig att gå till hennes vännina som jag inte tycker om så mycket, lite svårt att förklara men att bara ta en dusch tar så mycket energi av mig att efter man har duschat vill man bara ligga ner och vila. något som ändå kan ge mig lust till att leva det är att jag vet att när jag och mor flyttar så kommer vi att skaffa en hund men nu hjälper inte ens det och jag är så himla förvirrad! jag vet ju att ligga i sängen och lyssna på deppiga låtar hjälper inte men ja... jag vet inte vad jag ska göra är helt förvirrad och tyvärr mår jag fortfarande skit, märkte direkt när jag vakna att man bara stirrade mot taket och tänkte hur pissigt det är med att må så här och alla minnen och trauma jag har gått igenom, vill bara ha ett normalt liv, det är det ända jag vill, vill kunna ha ett liv med killproblem och problem med vilka jeans som ser finast ut, inte ett liv där man har sett sin egna pappa knivhugga sin mamma och slå hennes framför mig och även slå mig, det är det ända jag vill :( ett normalt liv! tack fina för dina stöttande och fina ord, jag känner mig alltid mindre ensam! kram
Lilla Solus

Kommentera här:

Sök bloggar på
Få fler besökare till din blogg med Hittabloggen
solus.blogg.se solus.blogg.se