Supernatural
11 timmar tills min favorit serie visas på folks tv apperater i usa! har väntat i flera månader på detta!
rekomenderar denna serien starkt till er alla!
Ska till bup imorgon för att snacka med en psykatrisjuksköterska och en behandlings pedagog om DBT vilket känns väldigt bra, kommer va en stressig dag imorgon för inte bara ska man till bup men har ett prov också imorgon som är ganska viktigt och nu på torsdag ska jag till en läkare, brukar träffa en överläkare men hon är tydligen borta men ska få träffa en annan denna gången och inte bara vem som helst! har haft henne innan så känns lite skönt att man har träffat personen, brukar va jätte stel och nervös när man träffar nya personer på bup och sedan ska dom ställa massa med frågor eller vill att jag ska berätta saker själv haha,
ska till skåne på torsdag också så nu på onsdag och torsdag kommer jag att va väldigt upptagen
det posetiva med att åka till skåne är att min bror ska hjälpa mig med att leta efter en valp och en bra uppfödare och det negativa är min farsa.... har inte sett han på ett tag nu, vill inte se han heller så ska sova över hos min äldsta bror och min mor med!
det spelar ingen roll vart man är i den staden, massa med minnen kommer fortfarande upp men det värsta är ju va i mitt gamla rum eller träffa farsan, han sitter där och ser sur ut när vi ska lämna bakelser åt min bror, bitterfittan, hoppas att han dör ensam
hoppas att det är bra med er där ute!
Detta är rätt märkligt...
Jag följer en annan blogg och hon skrev också om att hon ser fram emot denna TV-serie.
Åh... vad jag blir lättad över att det rullar på i din tillvaro. Att få träffa en läkare som du ovanpå allt har träffat tidigare, är ju bara ett extra stort plus. Känner igen det där att träffa nya läkaren... usch... En gång blev jag så förbannad när jag satt där på psykmottagningen (för många år sedan) framför en ny arrogant kvinnlig läkare. Tusen frågor... Till slut sa jag till henne: "Har du överhuvud taget stuckit din lilla näsa i min journal och läst om mitt livsöde???" Givetvis blev hon otroligt snäsig mot mig och hennes läppar blev strama, sen sa hon: "Är det DU eller JAG som är läkare?" Jag blev ännu mer ilsken och svarade henne: "Fattar inte du att det är förbannat jobbigt att berätta samma gamla visa var enda eviga gång som ni ger mig en ny och oerfaren läkare?" Som du kanske förstår så har nog inte jag varit lätt att handskas med. Det var likadant när min dotter behövde hjälp. Att man måste kriga med dom!