Jag är en ensam krigare i en stor värld
Det är nog inte så många som tänker på detta men... jag tänker på den dagen min pappa försökte döda mamma varjedag, det har gått över 10 år sen nu men det är svårt att gå vidare, det är så jäkla svårt att glömma.
alla minnen från den dagen är bara... för mycket för huvudet just nu och känner mig speedad men inte på ett bra sätt men på ett sätt som får mig att känna som att jag ska bli psykotisk, bli lite crazy och hitta på dåliga saker.
jag kommer ihåg att min pappa eller gubben som jag brukar kalla han för jag vill inte ha han som min pappa men iallafall, jag kommer ihåg att han hade en beige tröja med 3 ränder, beige färgade skor och byxor, han har faktiskt kvar dom skorna, dom är från ecco och såg dom varjedag på morgonen när jag satte mig på pallen i hallen för att knyta mina skor när jag skulle till skola, tänkte väldigt ofta när jag såg dom " det är dom skorna..."
när jag bodde hos gubben mådde jag så dåligt över mig själv att jag inte ens kan förklara! jag har ett sånt starkt hat som bubblar och bubblar när jag ser han! han förstörde mitt självförtroende och ville hjärntvätta mig och mina bröder och han lyckades hjärntvätta alla förutom mig,
han sa att min mamma var den som förstörde familjen genom att ansöka som en jäkla skilsmässa, hon orkade kanske inte med att bli misshandlad framför hennes barn och sen se hennes barn bli misshandlade? hon ville inte leva med en äckelpotta som dig som misshandlar barn och kvinnor och sen knivhugger din fru framför din jäkla dotter som har blivit ärrad för livet, jag minns allt! den kvinnliga polisen men en hästsvans och den lilla röda handuken du gav till henne för att hon blödde så mycket, jag spottar snett på dig och jag kommer alltid att hata dig... dödödödö ditt jäkla kvinnomisshandlande äckel, dö
jag vill kunna gå vidare, jag vill ha en normal familj och en mamma som mår bra, vill ha henne lycklig föralltid och vill att hon också att hon ska gåvidare
Detta är en oerhört hemsk upplevelse som du bär på och det är starkt av dig att skriva om händelsen och om hur du kände och fortfarande känner.
Allt som har hänt och vad andra människor gör kan vi inte göra någonting åt. Vi styr bara över oss själva, våra känslor och vårt handlande. Det är lätt som utomstående att säga/skriva att livet trots allt går vidare och vi finner våra nya vägar här i livet, som leder oss till ett bättre mående och mer harmonisk tillvaro.
Jag hoppas och önskar av hela mitt hjärta att du får rätt sorts stöd och hjälp och även din kära mamma, så att ni kan få det bra tillsammans.
K R A M