solus.blogg.se

Jag har ärligttalat mått så jäkla dåligt den senaste tiden, fick ett återfall för någon dag sen också... Men ja... Jag kämpar.

 

Jag har varit känslomässig bedövad, förvirrad men har ändå haft en slags panik i mig som inte syns, den finns alltid där när man dissocierar eller blir förvirrad.

 

Jag träffade på en tjej i skolan som gick i samma klass som mig när jag gick i den skolan och massa med minnen dök upp, jobbiga minnen.

Ringsbergsskolan i Växjö har ärrat mig för livet och är så ledsen och ilsken att ingen gjorde något! även fast jag berättade och grät över vad eleverna gjorde mot mig, även fast min mamma gick till skolan och skällde ut lärarna i trappan, ingen gjorde något.

 

 

Det var faktiskt ett jäkla tag då jag inte klarade av att va i närheten av en normal skola, jag är så ärrad och så ledsen över allt som jag upplevde under den tiden i Ringsbergskolan.

Jag snackar inte om detta, jag skriver inte ens om tiden där och jag vill ärligttalat inte ens tänka på den jäkla skolan, just nu sitter jag med gråten i halsen och mår bara illa.

 

 

Jag kommer inte ihåg vilken klass jag gick i, kanske 4e klass? 

Jag hade bett mamma att inte packa ner min prinsess handduk dagen innan gympan, tror att gympan var under en onsdag eller torsdag... Men iallafall så hade vi gympa och efter det duschade vi alla, jag hade sett handduken i påsen och skämdes verkligen, ALLA KOMMER TYCKA ATT JAG ÄR TÖNTIG

Jag hade handduken så att bilden inte syntes och hoppade in i duschen och hängde handduken vid ingången till duscharna,

Jag hörde hur tjejerna skrattade, dom skrattade åt mig och tyckte att jag var en tönt tack vare min handduk.

 

Jag låg på golvet och försökte täcka min nakna kropp för dom hade tagit handduken ifrån mig och en av tjejerna började piska min kropp med handduken, det var en sån jobbig upplevelse...detta är en dag jag aldrig kommer att glömma, hur läskigt det var, alla skratt... det var så många som skrattade och tyckte att det var kul att se mig naken, svag, förnedrad och piskad

 

Har ni sett filmen Carrie? dusch scenen....

 

 

 

 

 

Det är jobbigt att se den scenen från den filmen eftersom att jag ser bara mig själv, hur rädd man var och hur tjejerna skrattade åt mig.

 

 

Varför gjorde ingen något även fast min mamma hotade med att anmäla skolan om dom inte gjorde något åt mobbningen?:( 

 Jag började skolka mer och mer och blev stökig och bråkade med mamma mycket och hamnade i slagsmål ofta. 

Jag kommer ihåg flera gånger hur jag låste in mig själv i skolans toaletter och skärde mig själv, jag mådde inte alls bra där och känner mig sviken av rektorn och lärarna i skolan, fyskäms på er som kunde göra något men gjorde inget!

 

 

Till rektorn Erling Rask och min gamla mentor Leif Svensson så har jag detta att säga, Fyskäms på er! ni kunde ha gjort något men valde den enkla vägen. Jag kommer aldrig att glömma min tid där och är ärrad för livet och detta är inte sista gången jag skriver om all denna mobbning jag upplevde där.

 

 

Vill inte va tyst längre, mobbning är verkligen inte okej! och att lärarna eller rektorn inte gör något det är inte okej heller!