Mardrömmar och dåliga minnen från när jag var liten
Har du någon gång haft såna äckliga mardrömmar som känns som att det är verkligheten? att när du vaknar så slår ditt hjärta så jäkla snabbt och så jäkla högt? att efter mardrömmer så ligger du i sängen och gråter för att du är SÅ jäkla rädd? jag har haft problem med mardrömmar i några år nu, brukar oftas ha dom när jag mår som sämst och nu är dom tillbaka... igår så somnade jag vid 17 och vaknade hela jäkla tiden tillslut hade jag 2 äckliga mardrömmar så kunde inte sova längre, låg och hade panik i sängen och tårarna ville inte sluta rinna, suck alltså! är sååååååååå f*cking trött på detta att det inte är sant!
drömmde om att min farbror bankade på vår dörr och hade en machete och att han ville skada mig och min mamma :( han har ju skadat henne förr när han har varit påverkad och är så rädd att han någon gång har för sig att komma hit och skada henne....
kommer ihåg när jag var väldigt liten, mamma och gubben var fortfarande gifta så var jag hos min farbror så visade han mig en machete kniv, kommer inte ihåg varför han ens visade mig den men kommer ihåg att den låg i en gul förpackning.
i andra mardrömmen så var vi i gubbens kök, min farbror hade öppnat balkongdörren och hade en liten grå/silver kniv i handen och gick mot mig med den kniven... kommer ihåg att jag snubblade och hade världens panik men tillslut vaknade jag och var sjukt rädd
mitt hjärta efter den drömmen, fyfan!
kommer ihåg den lilla grå/silvriga kniven för jag har sett den förr samma sak med machete kniven, när vi bodde i Malmö när jag var väldigt,väldigt liten så var det en familj som inte tyckte om oss så mycket och deras barn mobbade mig,
var kanske 5-6 vid den åldern? kommer ihåg att deras son som såg ut att vara 14-16 drog en kniv mot mig, han tvingade in mig i hissen med min kompis... kommer ihåg att han sa att om jag rörde mig så skulle han döda mig så när han hade gått iväg så klickade jag på hissknappen med gråten i halsen och åkte upp till mina föräldrar för dom bodde i den trappen han hotade mig i, fyfan vad mycket skit den familjen fick för vad deras son hade gjort, kommer faktiskt inte ihåg varför dom hatade oss så mycket.
Var så utmattad av allt gråtande och den paniken man hade så jag låg i sängen till 11 och missade en skoldag, hade verkligen ingen lust att gå till skolan efter allt det där, liksom bara att jag hörde något ljud utanför ytterdörren så slog mitt hjärta dubbla slag... hoppas verkligen att jag kan få sova idag iallafall
kram på er
Du har många otäcka händelser ifrån din barndom som du tydligen har börjat bearbeta och det första tecknet på att man är redo att lösa upp de psykiska knutarna är när de fasansfulla mardrömmarna uppenbarar sig. Du rensar skallen, kort och gott! Visst låter det enkelt och simpelt. Men det är fruktansvärt jobbigt och jag förstår dina obehag. Om man har för mycket jobb och kan inte sova som man bör, för att orka med sin vardag, kan man få tillfällig medicinsk hjälp. Drömmarna kan man dock inte ta bort! Tids nog kommer dina drömmar att bli mindre obehagliga och i vissa fall går det snabbare och i andra fall tar det lite längre tid. Försök att ha tålamod! Du vet ju där i din logik varför dessa drömmar finns i din nattliga sömn. Det är dina minnen och skräcken som du befann dig i som liten flicka och du förstod inte, just för att du var ett litet barn. Nu har du blivit äldre och du försöker förstå ditt förflutna genom att sätta ord på dina känslor.