Press från familjen och prov
En av dom värsta sakerna jag vet i skolan det är när vi har prov, jag pluggar som in i helvete även fast jag vet att jag inte kommer att klara det för då tar alltid hjärnspökena över och då blir det ett jäkla krig där uppe.
inget är tillräckligt, jag måste plugga ihjäl mig, vill verkligen va duktig på något och vill så gärna att mamma och mina bröder ska va stolta över mig men...
jag är inte duktig men min lillabror är, han har bra betyg och vill jobba som advokat och alla i familjen är så stolta över han vilket gör att dom också vill att jag ska va duktig så lägger dom stor press på mig men min familj har inte fattat att jag inte alltid kan fungera som en robot och att när hjärnspökerna tar över så kan jag inte fungera alls, när det är som värst så "hoppar" jag i tid och kan inte alltid se skillnaden mellan overklighet och verklighet, tomhetskänslorna är förjävliga men det är en försvars mekanism min hjärna gör ibland när verkligheten är för jobbig, det är vad min förra psykolog sa iaf.
var på kicks idag och köpte detta :
har viljat köpa den ett tag nu och så hade man pengar så varför inte? den kostade 150 kr mycket men älskar matta naglar, ser så snyggt ut :3 kan svida när man köper sånt här speciellt när man är student men ett tips är att värma vatten så att det kommer ånga och sen målar man naglen och låter ångan komma på naglen, lite svårt att förklara men finns säkert någon video som förklarar detta bättre!
nu ska lilla solus lägga sig, trött och sliten! hoppas att det är bra med er som också krigar!
Jag blir lite ledsen när jag läser vad du skriver om när det gäller skolan och pressen ifrån andra människor.
Man bör aldrig jämföra sig med andra och vad dom är duktiga på. Alla har sina gränser. Det som du är duktig på är kanske din bror sämre på. Vad vet jag? Ofta i livet har jag mött människor som hela tiden ska tävla om vem som är bäst på "ditten och datten". Jag blir så trött, trött på människor som hela tiden ska mäta oss. Typ, "jaha du och vad jobbar du med då?" Svarar då personen att den arbetar som läkare, höjer folk på ögonbrynen och säger "Åh, vad intressant". Men om man svara att jag städar minsann på kontor på kvällstid. Ja, då suckar folk och vänder en ryggen.
Detta gör mig rejält irriterad. Livet och vad vi gör är inte det viktigaste! När jag möter nya människor frågar jag aldrig vad dom jobbar med, dom får helt enkelt berätta själva om dom har lust, eller om dom går någon utbildning. Jag ställer mer frågan, VEM är du? Vad tycker du om?
Folk lägger allmänt fokus på VAD vi är och inte på VEM vi är!